Sthlm Five - Race report 🏆 🖐


Finisher. I mÄl. FÀrdig. Slut. Stolt. AlltsÄ vilken prestation.
Ja, jag tycker faktiskt det Àr lÀge att skryta lite efter att ha genomfört 47,4 kilometer löpning pÄ en dag.
Det hÀr Àr historien om nÀr jag sprang den virtuella löptÀvlingen
Sthlm Five.

En fot fram, nÀsta fot fram, första foten fram igen och sÄ den andra och sÄ vidare och sÄ vidare. För nÄgra Är sen hatade jag att springa. 5 kilometer var oftast vedervÀrdigt. Blodsmak i munnen. SÄg ingen njutning alls.

Minns sĂ„ vĂ€l nĂ€r en kollega frĂ„gade, eller rĂ€ttare sagt tjatade pĂ„ mig, om att jag skulle hĂ€nga med och springa ”Tunnel Run Citybanan”, 7,6 km löparfest under Stockholm. ”För lĂ„ngt” var mitt svar varje gĂ„ng jag fick frĂ„gan. Det var dĂ„. Tisdagen den 30:e juni sprang jag Sthlm Five, fem delstrĂ€ckor med en sammanlagd lĂ€ngd pĂ„ 47,4 km. PĂ„ en dag. Tiderna förĂ€ndras!

NĂ€r coronan kom och tog oss blev det plötsligt helt Ă€ndrade förutsĂ€ttningar för Ă„rets löparfester. Besvikelse och hopp blandades om vartannat och ganska snabbt gick det lite inflation i virtuella lopp - istĂ€llet för att springa tillsammans springer man en och en, reggar sin tid i app eller pĂ„ en sajt och sĂ„ fĂ„r man sin belöning pĂ„ posten. Typ. 

Jag signade snabbt upp pÄ Coronamilen som jag tyckte var ett kul initiativ, men sen blev jag mest stressad och pressad av alla lopp. Jag ville vara med pÄ mycket och ville ocksÄ prestera, vilket inte gynnade min tÀnkta trÀningsplan. Lyckades dock forcera mina krav och struntade i loppen, det kÀndes inte sÄ lustfyllt. NÀr sen Sthlm Five dök upp i mitt flöde kÀnde jag spontant att det inte var nÄgot för mig, springa fem olika rundor runt om i stan, njae. Sen lÀste jag om de olika utmaningsnivÄerna.

Sthlm Five innehĂ„ller fem rundor; Brunnsviken, DjurgĂ„rden, Kungsholmen, Årstaviken och Södermalm runt. Klara alla fem under sommaren och bli belönad med brons, klara dem under en vecka och fĂ„ silver eller kör dem pĂ„ en dag och fĂ„ guld.

Antagligen bestÀmde jag mig i samma stund som jag lÀste guld.

Utmaningar funkar verkligen pÄ mig. Jag mÄste ha nÄgon form av motstÄnd, det mÄste vara lite svÄrt. Som nÀr jag bestÀmde mig för att börja gilla löpning, som nÀr jag ett halvÄr efter att jag faktiskt börjat njuta lite av sporten bestÀmde mig för att springa halvmaran och sÄ vidare. I Är var mitt primÀra mÄl att göra ett andra försök pÄ att klara Stockholm Marathon under fyra timmar, men de planerna raserades pÄ grund av pandemin.

Jag hittade en lucka i min kalender - en ledig dag. Tisdagen den 30 juni 2020 skulle bli dagen dÄ jag sprang min lÀngsta distans nÄgonsin, 47400 meter. Galenskap!

Mina funderingar inför loppen handlade inte om att ”klara av dem” pĂ„ en dag, det var jag ganska sĂ€ker pĂ„ att jag skulle göra. Jag hade absolut inga tidskrav, den hĂ€r utmaningen handlade bara om genomförande.

Mina funderingar handlade istÀllet mest om transport, logistik och hur jag skulle kunna förvara klÀder, vÀtska och annan nutrition under tiden jag sprang. Hade absolut ingen lust att springa med ryggsÀck.





đŸƒâ€â™‚ïž 1 - Brunnsviken


KÀnde lite rÀdsla för att lÀmna sakerna, men lÀmnade ÀndÄ min pÄse och överdragsjacka vid tennisbanorna dÀr starten gick. Peppad pÄ utmaningen startade jag lite fort, med tanke pÄ dagens alla kilometer, men benen var pigga och tids nog höll jag igen. Har bara sprungit strÀckan en gÄng tidigare, sÄ jag fick Àgna en del tid Ät att kolla beskrivningen över banan. AnvÀnde kanske den detaljerade kartan för lite, men jag hade svÄrt att lokalisera min exakta position och fÄ hjÀlp av den. Fick lite vÀgledning av en tjej och sprang och smÄsnackade lite med henne ett tag. Hon lÀt vÀldigt imponerad över mitt Ätagande, det gav mig mycket pepp.

ÖvergĂ„ngen vid RoslagsvĂ€gen/NorrtĂ€ljevĂ€gen var meckig. Trapp upp och trapp ned för att komma över kanalen. SlĂ€ppte förbi ett hurtigt gĂ€ng medelĂ„ldersmĂ€n efter sex-sju kilometer, försökte hĂ€nga pĂ„, men slĂ€ppte - dom var pĂ„ tok för snabba. Blev lĂ€tt attackerad av en kanadagĂ„s vilket resulterade i dagens högsta pulshöjare. Svettigt, drog av tröjan, insĂ„g att jag redan tappat tejpen pĂ„ högra bröstvĂ„rtan. Gick i mĂ„l, grejerna kvar, pigg, glad, mot DjurgĂ„rden.





đŸƒâ€â™‚ïž 2 - DjurgĂ„rden


Som sagt, logistiken. Det tog lite lÀngre tid Àn jag tÀnkt att ta mig frÄn Haga Södra till DjurgÄrdsbron. En bil skulle underlÀtta mycket om man tÀnker köra alla de hÀr rundorna pÄ en dag. Visst, transporten blir ett vÀlkommet avbrott för mig, tid för ÄterhÀmtning, intag av energi och stretch, men ocksÄ lite stressande.

Just efter starten pĂ„ andra strĂ€ckan kĂ€nner jag ett hugg i höger vad. ”Shit” Ă€r min första tanke, men det ger tack o lov med sig direkt. StrĂ€ckan Ă€r bekant för mig och att det börjar falla nĂ„gra droppar regn stör mig inte det minsta. Löpningen flyter pĂ„ bra fram till att jag kommer till KafĂ© Ekorren, dĂ€r har jag svĂ„rt att förstĂ„ strĂ€ckningen. Springer sĂ€kerligen en omvĂ€g, men kommer tillslut ut pĂ„ vĂ€gen som tar mig förbi Cirkus och Gröna Lund. VĂ€l i mĂ„l kĂ€nner jag bara, ”NĂ€sta”. Och en liten stress över att hinna med alla strĂ€ckor innan jag mĂ„ste hĂ€mta kidsen. 





đŸƒâ€â™‚ïž 3 - Kungsholmen


SÄ oerhört opÄverkad av tvÄ mils löpning drar jag i vÀg pÄ tredje strÀckan. Min pÄse lÀmnade jag hos en snÀll tjej pÄ Boulebar. Hade lÄng transfer, fick i mig nÄn jellygrej, en banan, vÀtska och en dubbel espresso pÄ vÀgen. Till en början Àr banan flack och bekant för mig, men jag börjar bli törstig. Efter fyra-fem kilometer kan jag knappt tÀnka pÄ nÄt annat Àn vatten. Löpningen flyter dÀremot ÀndÄ pÄ utan problem men jag mÀrker att pulsen hoppat upp ett snÀpp, dock inget som pÄverkar min upplevda anstrÀngning.

Vid Kristinebergs tunnelbanestation stannar jag och köper vatten. Antagligen det godaste pĂ„ hela dan. Sen blir det lite orientering. Återigen en liten omvĂ€g pĂ„ grund av att jag inte kollar den detaljerade kartan. Upplever lite frustration, rundan blir lite för lĂ„ng men det gör mig inget nĂ€r jag vĂ€l hittar vĂ€gen till mĂ„let. Jag börjar kĂ€nna mig hungrig och funderar pĂ„ om jag kan hinna med bĂ„de Årstaviken och Södermalm innan jag mĂ„ste hĂ€mta barnen. Himlen öppnar sig och regnet faller friskt. Jag Ă€r dock skyddad av trĂ€d vid utegymmet i RĂ„lis dĂ€r jag strĂ€cker ut benen lite grann och kĂ€kar en banan.





đŸƒâ€â™‚ïž 4 - Årstaviken


Resan mot söder Ă€r bara tvĂ„ stopp med bussen och vĂ€l framme pĂ„ Södermalm har solen Ă„terigen kommit fram. Nu Ă€r jag I mina ”hemtrakter”, de tvĂ„ Ă„terstĂ„ende strĂ€ckorna kan jag springa i sömnen. NĂ€r jag startar den fjĂ€rde Ă€r jag inte helt beslutsam om vilken jag egentligen ska ta. Kalkylerar tid och kĂ€nner att jag inte kommer hinna med bĂ„da tvĂ„ innan jag mĂ„ste hĂ€mta barnen, sĂ„ det fĂ„r bli Årstaviken. Kommer knappt ihĂ„g hur jag tog mig till den kuperade strĂ€ckan pĂ„ Årstasidan av viken, dĂ€remot kommer jag ihĂ„g att dĂ€r, dĂ€r började det bli jobbigt. Jag har dĂ„ sprungit dryga 34 kilometer och varje uppförsbacke kĂ€nns som en slalombacke. HĂ€r brukar jag ibland springa intervaller, trycka pĂ„ som bara den, men nu vĂ€ljer jag att mestadels gĂ„ nĂ€r det Ă€r uppför. Jag hallucinerar lĂ€tt om mjukglass och Cola Zero - det Ă€r tydligt att min kropp söker energi. Mentalt Ă€r jag dock Ă€ndĂ„ med.

Om jag jÀmför med nÀr jag sprang maran förra Äret sÄ upplevde jag en liknande dipp redan vid 25 kilometer dÄ, sÄ min trÀning har ÀndÄ gett tydliga resultat. Vid mÄlgÄng kÀnns det som jag ÀndÄ ÄterhÀmtar mig hyfsat snabbt, men jag Àr trött.

Köper en shake i tunnelbanan pĂ„ vĂ€g hem, ”Du fĂ„r en stor för att du har sprungit.” SjĂ€lvklart blir jag glad eftersom jag bestĂ€llt och betalat för en liten, men Ă€ndĂ„ lite sur eftersom jag inte fĂ„r frĂ„gan hur lĂ„ngt jag har sprungit.

Jag vill bara skrika; ”Jag har sprungit 38 fuckin’ kilometer! Och jag ska springa mer!”.

Avbrottet kommer ÀndÄ lÀgligt. Jag har sÄ stort behov av energi. NÀr jag kommer hem kissar jag för första gÄngen sen jag gick hemifrÄn typ Ätta timmar tidigare.





😮 - ”Rasten”


”Kan vi flyga drake, det blĂ„ser ju?” frĂ„gar min son pĂ„ vĂ€gen hem. Vi lyckades inte sĂ„ bra i helgen och Ă€ven fast jag bara vill gĂ„ hem och leverera fram lite mat till honom och hans lillasyster svarar jag ”Okej dĂ„!”. SĂ„ det blev sĂ„ att sĂ€ga lite aktiv vila. Försöker springa upp draken, försökte vĂ€nta in rĂ€tt vindar, men nĂ€, inte lyckades vi den hĂ€r gĂ„ngen heller.

Enligt mina kalkyleringar skulle jag ha hunnit med Àven sista strÀckan innan jag skulle hÀmta upp kidsen, men all transport mellan strÀckorna tog lÀngre tid Àn jag trott.

Men nÄgra timmar senare, efter att vi kÀkat och sÄ, kan jag dra ivÀg till dagens sista runda; Södermalm runt.





đŸƒâ€â™‚ïž 5 - Södermalm


Innan jag beger mig mot Södermalm och mitt sista löp för dagen kollar jag lite pÄ mina tider frÄn dagen och inser att om jag gör de ÄterstÄende 10,7 kilometrarna under 63 minuter sÄ kommer jag fÄ en totaltid pÄ sub 5 timmar. KÀnns ÀndÄ rimligt tÀnker jag, men Àr osÀker pÄ om mina ben Àr med pÄ samma resonemang. KÀnner en viss orolighet inför att starta igÄng maskinen igen, jag har ju ÀndÄ nÀstan fyra mil i kroppen, en strÀcka jag bara sprungit pÄ en dag vid ett tillfÀlle tidigare.

NÀr jag vÀl lÀmnar utegymmet vid Eriksdal blir jag Äterigen förvÄnad över hur lÀtt det ÀndÄ kÀnns. Jag ligger just under 5:30-fart och bara maler pÄ.

Startplatsen Àr lite ovan för mig, jag brukar typ alltid starta vid Tanto, sÄ jag blir lite lÀtt mindfuckad nÀr jag rundar udden vid Danvikstull. HÀr brukar jag vanligtvis vara halvvÀgs runt söder, nu har jag bara gjort dryga tre kilometer, men det finns bara en tanke i min skalle; tugga, tugga, tugga. Nu ska jag kÀmpa pÄ intill till sista metern och jag kan tillÄta mig att ligga pÄ ganska hÄrt, jag behöver inte spara nÄt lÀngre. Splittarna ligger mellan 5:09 och 5,32, min puls Àr högre Àn nÄgon gÄng tidigare under dagen, men min upplevda anstrÀngning Àr inte alls pÄ samma nivÄ. Det kÀnns faktiskt ganska behagligt.

Jag rÀknar sekunder och minuter, inser att jag har ganska mycket till godo för att klara mina sub 5 timmar och jag gÄr i mÄl med stor marginal. KÀnslan Àr smÄtt surrealistisk. Vid vanliga lopp finns ju alltid en mÄllinje, mÀnniskor som hejjar, ett tydligt slut och en medalj som placeras runt halsen. Nu har jag precis fullbordat min största fysiska prestation nÄgonsin och stÄr alldeles ensam vid ett utegym i Eriksdal.

Tiderna Àr annorlunda. Nu fÄr jag vÀnta pÄ att min finishertröja kommer med posten. Men det Àr guldvarianten, sÄ den tÄl att vÀntas pÄ.





Jag var ju ganska sÀker pÄ att jag skulle klara utmaningen. Jag var ganska sÀker pÄ att jag skulle klara av att springa alla de fem strÀckorna. Jag tvivlade aldrig. Det fanns inte vid ett endaste tillfÀlle under dagen en tanke pÄ att jag inte skulle fullfölja alla fem strÀckorna.
PÄ vÀgen hem hÀller jag i mig en öl. SÀllan kÀnt mig sÄ vÀrd en stor!





Totalt har jag enligt Garmin sprungit 49,02 kilometer under dagen, lite lÀngre Àn banstrÀckningen, men det Àr förklarligt med tanke pÄ de gÄnger jag virrade runt och inte riktigt hittade vÀgen. Min totala tid landar pÄ 4:53;56. Jag Àr stolt, glad, impad. Och trött. Men ocksÄ sÄ förbannat lycklig.





Behöver inte direkt nÄgon vaggvisa för att somna pÄ kvÀllen. Och dagen efter Àr jag mÀrkbart pÄverkad av min prestation. Jag Àr trött, har svÄrt att koncentrera mig pÄ dagens jobb, kÀkar lunch klockan elva och klockan tvÄ, tydligt att jag tömt mig pÄ brÀnsle. Kroppen kÀnns ÀndÄ okej, men benen, ja de vÀrker pÄ bÄde ett och tvÄ stÀllen.

Men varför... ja, varför ska man utsÀtta sig för utmaningar som den hÀr?

För mig Ă€r det tydligt. Jag behöver morötter för att orka motivera mig till att trĂ€na under Ă„rets alla mĂ„nader. I Ă„r var mitt största mĂ„l att springa mitt andra marathon, men nĂ€r allt blev instĂ€llt tyckte jag att Sthlm Five var ett bra substitut. Och jo, det klarade jag med bravur. Det hĂ€r kommer jag kunna leva pĂ„ lĂ€nge.  


đŸƒâ€â™‚ïž 🏆 🖐



Mark